Nu har ju kvinnan gjort liknande äventyr vid tidigare tillfällen, den äldsta av de två flickorna var redan som treveckors baby med på symässan och det gick alldeles ypperligt! Det krävdes förvisso visst kämpande i trappan med vagnen, då där inte fanns någon hiss...men det gick! Flickstackare nr 2 är också hon, drillad från start och något hon hört (och hör fortfarande) ofta är "rör inte mammas symaskiner...")
Åter till dagens strapatser!
Kvinnan börjar med att redan ute på parkeringen till pysselbutiken, tala om för barnen att det vore jättesnällt om de inte pillar på precis allting där inne, varvid flickorna dyrt och heligt lovar att inte röra någonting.
Väl inne i butiken blir det inte riktigt så... Det hela börjar med ett kundvagnsrace, där förvisso ingenting välts ner eller så, men kvinnan känner redan blickarna, som bränner i nacken, från de övriga kunderna i butiken. Hon lyckas avvärja ett mindre kaos genom att slutligen övertyga tvååringen om att det bara behövs en kundvagn i denna butiken. Tvååringen går motvilligt med på detta. Det shoppas loss vilt i butiken, mamman lägger tillbaks sisådär 3/4 av allt som flickorna lägger i vagnen, men det går åtminstone städat till. Det går faktiskt fantastiskt bra! Kvinnan är mäkta stolt över sina fina flickor och släpper lite på hökblicken mot slutet.
Aj, aj, aj - misstag nr 2. Då hon vänder sig och småpratar med kvinnan i kassan och gör sig beredd att betala för sina varor. Ser hon en rörelse i ögonvrån, kollegan till kvinnan i kassan kommer med en ganska lugn tvåååring i famnen, denna har i sin tur lyckats med konststycket att skruva av det barnsäkra?! locket på en burk decoupagelack och tagit en lagom stor klunk. Kollegan är, som tur är, också ganska lugn och det konstateras snabbt att decoupagelack inte är särskilt hälsovådligt. Inte ens för tvååringar. Mamman betalar färdigt sina varor, tackar så mycket för hjälpen, lämnar de två smått roade kvinnorna och trampar ut till bilen, med barnen i hälarna.
Väl ute i bilen konstateras det att man faktiskt är lite hungriga (jaha, men inte törstiga längre i alla fall!) Mamman tar fram sin hemliga påse med mutor,(en dylik är alltid viktig att ta med vid alla typer av resor utanför hemmet och trädgården) flickorna får ett äpple var och mumsar glatt, medan mamman styr bilen mot nästa äventyr, möbelvaruhuset.
De tre parkerar bilen i garaget under varuhuset, detta går finfint, de har t o m turen att få en familjeparkering, så att det går att lyfta ut barnen ur bilen utan att oroa sig för kostsamma lackskador på bilen! De tar rulltrappan upp, inte bara en, utan två våningar. Detta är riktigt poppis! Väl uppe på våning två, går det till en början väldigt bra, dock inser mamman att då hon plockat på sig den jättestora lampan, fyraåringen beslutat sig för att vilja ha. Då blir det lite stökigt, men hon är ganska rutinerad ändå. Hon klämmer fast lampförpackningen under armen, så gott det går, lyfter upp den sprattlande tvååringen med andra armen. Ställer sig mellan de roliga gungorna och rutchkanorna och alla de andra roliga "prova på" grejerna och fyraåringen. Tvååringen har ju då sett alla roliga grejer, därav sprattlandet, medan fyraåringen fortfarande är så upptagen av att titta på sin nya lampa, att hon inget märkt. Mamman knuffar den stackars ovetande fyraåringen mot trappan och lyckas ta sig ner för denna, fortfarande med en sprattlande tvååring och en jätte-lampförpackning i famnen.
Väl nedanför trappan fattar mamman ett beslut. Tvååringen sätts ner sitsen i en kundvagn, stort tack till den kloka uppfinnare av midjebälte till kundvagnar! Tvååringen har, som en av ytterst få ting här i världen, INTE ännu lärt sig hur detta bälte fungerar! Så hon sitter snällt kvar i vagnen, pillar bara lite på spännet och konstaterar att hon sitter fast. Snabbt bort en sväng på tygavdelningen, detta smärtfritt. Dock inser mamman med fasa, att hon ju glömt gå till "byten & återköp" och lämnat tillbaks det felaktigt inköpta tyget från förra gången hon var här! Hur gör man i detta läget? Hon konstaterar att det är lika bra att handla klart och ta det problemet senare.
Hon tar snabbaste hållet mot kassorna, först en genväg och sedan en till. Fyraåringen gillar detta och tycker att det är något av det häftigaste som finns att följa prickarna som går på tvären över kartan, istället för att följa de streckade linjerna. När toaskylten passeras strax efter genväg nr 2, frågar mamman fyraåringen om hon behöver gå på toaletten. Nej, eller kanske jo, eller ja, jag tror det... blir svaret, ok tur att vi är nära. In på toa, massor med beröm till fyraåringen, som definitivt behövde gå!
Och sedan iväg igen. Mot kassorna, mamman hittar en lucka och kommer snabbt fram till en "gör det själv" kassa. Hon spänner blicken i den stackars unga killen som står och hjälper till vid behov. Hon förklarar för honom att hon i all förvirring glömt att lämna tyget hon köpt vid ett tidigare tillfälle, visar kvittot och hoppas på förståelse. Han ringer sin överordnade, som kommer och tittar på kvittot, tittar på kvinnan, tittar på fyraåringen som glatt står och skjuter på allt och alla med streckkodsläsaren. Han konstaterar att han vågar tro på kvinnans ord och låter henne fortsätta sina köp av övriga varor, för att sedan gå till byten & återköp med det som skall återlämnas.
Kvinnan ler glatt och tackar så mycket, håller fram alla varor som skall läsas av mot fyraåringen, som överlyckligt "skjuter" på dem. När kvinnan sedan skall betala, är såklart, presentkortet hon haft i plånboken ett halvår, avmagnetiserat, men efter ett snabbt ingripande av ytterligare en ny person ur personalstyrkan,är de klara.
Korv och glass inhandlas, mamman glömmer såklart att ta glasstrutarna (det är så high-tech på detta varuhuset, att man själv "trycker" sin egen mjukglass ur en maskin) och tvingas knuffa sig mot kön igen, för att hämta dessa.
Korv och glassätandet går ypperligt, så även återköpet av det felaktigt inköpta tyget. När trion sedan kommer ner i garaget, efter glatt trallande i rulltrappan, lika kul nerför som uppför. Får plötsligt fyraåringen för sig att hon är hungrig igen. Mamman frågar hur detta kan vara möjligt, då hon för mindre än en minut sedan tvingades kasta det som var kvar av glassen. Då där absolut inte fanns mer plats kvar i magen på sagda fyraåring, inte ens för mjukglass... Fyraåringen ger slutligen med sig för mammans önskan att de skall gå till bilen, för att komma hem någon gång, innan det blir nytt dygn.
Det trallas i bilen på väg bort till sista anhalten innan hemfärden, tygbutiken. Fyraåringen är på mycket gott humör och all eventuell kvarvarande hunger är som bortblåst. Tvååringen trallar också glatt och mamman slappnar av något och trallar med i sången, även hon.
De anländer strax till tygbutiken och går in, allt flyter på förträffligt, mamman har hittat vad hon skulle ha och barnen är nöjda och glada. Slutet gott, allting gott. Javisst, det blev väl några grejer som inte fanns med på shoppinglistan, men det mesta fanns med där!
Fyraåringen sover nu, sedan flera timmar tillbaks, i sitt rum med den nya fina lampan upphängd i taket, nya gardiner i fönstret samt lite annat pyssel för att piffa till i rummet. Sover, gör även tvååringen, även hon med "nya" gardiner, dock är dessa storasysters "avlagda" men de passar alldeles lagom i ålder till henne nu och hon är överlycklig :o)
Mamman har nyligen hängt upp den sista maskinen med nytvättade tyger på tork och kommer alldeles strax att krypa ner i sängen och drömma om alla fina skapelser som planeras av dessa tygstycken.
Bra och underhållande skrivet! Du borde byta karriär och skriva kåserier istället!
SvaraRaderaKram
Sandra
Hmmm, jag vet inte det...Det är ju långt ifrån varje dag som är såhär spännande. :D
SvaraRaderaKram
Herregud ! Jag kunde inte sluta läsa !!! Hur underbart som helst att läsa ... jag kände igen mig i nästan varenda mening ... skrattar gör jag ännu. En sådan mastodont utflykt hade ALDRIG en karl gått igenom, han hade kört hem efter första affären om han ens hade tänkt en sådan tanke ( på själva utflykten menar jag ).
SvaraRaderaRiktigt modigt gjort av dig ! men det är ju så vi mammor gör, vi tar tjuren vid hornen och står ut !!!
:D Ja nog är det en utmaning ibland, men det är ju det som är kul också. Kanske inte när man står mitt i det, men redan där på kvällen då jag "skrev av mig" satt jag och småskrattade åt mig själv och ungarna. Kan man bara det, så blir ju livet så mycket enklare :D
SvaraRadera